Volkswagen 1200 Sparkäfer — 1967

Den levererades till sin första ägare i Kirunatrakten i maj 1967, förmodligen på grund av närheten till Tornedalen. En enklare modellversion som importerades officiellt av den finska generalagenten, men inte av den svenska. Modellen fanns som en instegsmodell på en del marknader, inofficiellt kallad och hade den lilla 1200-motorn, en speciell baklucka, enklare inredning, ingen list på huven fram och lackade blinkerskåpor. Samma ägarfamilj fram till 2016, då den hamnade i Göteborgsområdet efter ett längre stillestånd. Bilen såldes senare på auktion av BWA 2017 och var då i ett bra originalutförande. Vad ägaren mellan 2017 mellan 2025 har haft för ambitioner med bilen är oklart, men det exteriöra skicket idag är i alla fall medvetet genomfört. Senaste och sista godkända besiktningen gjordes 2017.

• Skick tekniskt

  Motorn är renoverad och startar direkt och lätt. Möjligtvis behöver förgasaren en justering, vid provkörningen kördes bilen inte helt varm. Bromsar, låda och koppling känns som de ska.

• Skick interiör

  Instegsslitage på förarsätet och lite slitna dörrsidor, i övrigt en bra inredning med mattor och innertak. Och bilen heter Ludde, enligt en skylt på instrumentpanelen.

• Skick exteriör

  Matt i lacken och medvetet hårt polerad. Bra plåtmässigt. Ytrost på delar av stötfångarna, navkapslar och torkare. Äldre Hankook däck från 2009 med bra mönster, men också med en del torrsprickor. Frisk och fin bottenplatta.

• Skick helhet

  En ovanlig och för många attraktiv och enkel modell. Auktionsbilen har en svensk historik, låg körsträcka, bra bottenplatta och är i ett fint tekniskt skick. Karossen är bra i plåten, men har alltså av allt att döma fått en medveten ytbehandling.

Volkswagen Typ 1 av årsmodell 1967 har en särskild status bland folka-entusiasterna då den fungerade som en övergångsmodell mellan den klassiska efterkrigsdesignen och sjuttiotalets modernare teknik. Men på en del marknader levde den äldre tekniken parallellt med de nya innovationerna genom instegsmodellen VW 1200, mer känd som "Sparkäfer" eller Sparbaggen. Denna budgetvariant riktade sig till prismedvetna köpare och behöll den äldre 1200-kubiksmotorn på 34 hästkrafter, det gamla 6-voltssystemet och trumbromsar runt om. Den saknade dessutom den dyrare modellens kromdetaljer och och mera ombonade inredning. Det som gör just 1967 års modell så attraktiv är kombinationen av detaljer som bara tillverkades under detta enda produktionsår. Den största tekniska revolutionen för exportmodellen VW 1500 var introduktionen av ett modernt 12-volts elsystem, vilket ersatte det gamla och svaga 6-voltssystemet och gav betydligt bättre startström och belysning. Under den nydesignade, kortare motorluckan monterades en helt ny 1500-kubiks motor på 44 hästkrafter. För att hantera den ökade effekten utrustades bilen med skivbromsar på framhjulen som standard, samtidigt som spårvidden bak breddades och fjädringen mjukades upp för att ge säkrare och stabilare vägegenskaper. Exteriört markerade 1967 slutet för de klassiska bakåtlutande strålkastarna som följt modellen sedan trettiotalet och ersattes av nya, mer vertikala strålkastare integrerade i framskärmarna. Karossen fick smalare kromlister och tanklocket flyttades för första gången till utsidan av bilen på höger framskärm, där det satt helt öppet utan den täcklucka som kom på senare årsmodeller. Baktill fick modellen en registreringsbelysning och ett rakt motorluckshandtag som bara fanns detta år. Även interiören uppdaterades med stort fokus på säkerhet, vilket innebar att dörrhandtag och knappar tillverkades i mjuk, eftergivlig plast istället för metall. Bilen fick också tvåhastighets-vindrutetorkare med självparkerande funktion och klassiska låsknappar på dörrsidorna så att dörrarna kunde låsas inifrån. Sammantaget gör blandningen av uppdateringar och ett kortvarigt utseende att 67:orna betraktas av många modell-entusiaster som en av de mera eftertraktade årsmodellerna av Volkwagen Typ 1.